wow
VILKEN UPPLEVELSE ;O
haha jag och vanessa tog skranan ( madrassen för er som inte förstår) upp i skidbacken och hade som planerat tänkt åka i väldig hög fart neråt.
det gick INTE som planerat.
problem 1 = vi orkade bara gå ca 10 meter uppför backen innan vi vart less och åkte ner
problem 2 = det var stup över allt!
problem 3 = vi hade turister som åskådare, som filmade oss
problem 4 = vanessa gjorde en sak på mig när jag la mig ner, som jag inte tänker nämna, jag säger bara en sak.
inte fan vare majs iaf haha (internt kanske)
iaf senare mot kvällskvisten lyckades vi få skjuts uppför granbacken (en skidbacke i kittelfjäll) av johnnieboy och pär the jibber i utbyte av en mössa :P LÄTT värt det
anywayz så var backen extremt brant , och sjukt isig så skotrarna på vägen ner gled i typ 70km/h med bromsen fullt nedtryckt
när jag och vanessa stod där med våran gula lilla norrlandsguld skrana och skådade detta tänkte vi efter lite, om detta nu verkligen var en så bra ide trotts allt...
vi satte oss ner för att överlägga situationen. men då gled vanessa iväg i typ 140 hahah
så jag satte mig ner för att hjälpa henne men jag gled tyvärr också iväg ,och tappade skranan..
det gick verkligen inte att stanna!
Direkt man satte ner fötterna gick det bara ännu snabbare, men jag blev omkörd av skranan iaf som vanessa lyckades hoppa på i farten (Alltså ni fattar nog inte hur snabbt det här gick)
tillslut kom det som en grop i backen som jag och vanessa lyckades stanna i. Vi tog skranan och tänkte att , vi måste ju åka lite iaf.. så vi hoppade på och åkte ner för det sista stupet. DUM idé .. dumdumdum idé ,
Nedanför oss fanns det ett stup.. med träd och stenar osvosv.. så vi kastade av oss i farten och vanessa fastnade på mig och typ vred av sig benet , men vi lyckades iaf stanna 2 meter ifrån stupet, SCORE
till vår stora förvåning ( och en aning pinsamt) stod pär och johnnie kvar där nere för att, jag vet inte, invänta oss? skratta åt oss? se om vi dog?,
dom bara skakade på huvudena
Pär erkände senare att det hade sett ganska kul ut och att dom skrattat en del då vi flög förbi skrikandes och kraschat galet just innan stupet, men jag och vanessa var iaf nöjda och glada,
trotts skräcken,blodet och blåmärkena så var det LÄTT värt det
haha jag och vanessa tog skranan ( madrassen för er som inte förstår) upp i skidbacken och hade som planerat tänkt åka i väldig hög fart neråt.
det gick INTE som planerat.
problem 1 = vi orkade bara gå ca 10 meter uppför backen innan vi vart less och åkte ner
problem 2 = det var stup över allt!
problem 3 = vi hade turister som åskådare, som filmade oss
problem 4 = vanessa gjorde en sak på mig när jag la mig ner, som jag inte tänker nämna, jag säger bara en sak.
inte fan vare majs iaf haha (internt kanske)
iaf senare mot kvällskvisten lyckades vi få skjuts uppför granbacken (en skidbacke i kittelfjäll) av johnnieboy och pär the jibber i utbyte av en mössa :P LÄTT värt det
anywayz så var backen extremt brant , och sjukt isig så skotrarna på vägen ner gled i typ 70km/h med bromsen fullt nedtryckt
när jag och vanessa stod där med våran gula lilla norrlandsguld skrana och skådade detta tänkte vi efter lite, om detta nu verkligen var en så bra ide trotts allt...
vi satte oss ner för att överlägga situationen. men då gled vanessa iväg i typ 140 hahah
så jag satte mig ner för att hjälpa henne men jag gled tyvärr också iväg ,och tappade skranan..
det gick verkligen inte att stanna!
Direkt man satte ner fötterna gick det bara ännu snabbare, men jag blev omkörd av skranan iaf som vanessa lyckades hoppa på i farten (Alltså ni fattar nog inte hur snabbt det här gick)
tillslut kom det som en grop i backen som jag och vanessa lyckades stanna i. Vi tog skranan och tänkte att , vi måste ju åka lite iaf.. så vi hoppade på och åkte ner för det sista stupet. DUM idé .. dumdumdum idé ,
Nedanför oss fanns det ett stup.. med träd och stenar osvosv.. så vi kastade av oss i farten och vanessa fastnade på mig och typ vred av sig benet , men vi lyckades iaf stanna 2 meter ifrån stupet, SCORE
till vår stora förvåning ( och en aning pinsamt) stod pär och johnnie kvar där nere för att, jag vet inte, invänta oss? skratta åt oss? se om vi dog?,
dom bara skakade på huvudena
Pär erkände senare att det hade sett ganska kul ut och att dom skrattat en del då vi flög förbi skrikandes och kraschat galet just innan stupet, men jag och vanessa var iaf nöjda och glada,
trotts skräcken,blodet och blåmärkena så var det LÄTT värt det
Kommentarer
Postat av: Anna
hahahahahahhahahahahahaahahahahahahhahah
Postat av: jacke
hej hej, ifk kansliet + van full med öl = sant och sen en jävla massa skit på datorn. Jag önskar att jag var en örn så jag kunde spana över världen,
P.S. det luktar kuk om min kofta....
Trackback
